Universal Serial Bus USB (en förkortning av engelskan "Universal Serial Bus") dök upp för relativt länge sedan när det gäller utvecklingen av datorteknik - i januari 1996. Initiativet att utveckla standarden tillhör välkända tillverkare av datorutrustning (Compaq, DEC, IBM, Intel, NEC, Northen Telecom).
Huvuduppgiften som utvecklarna ställde till sig var att göra det möjligt för sina användare att arbeta med kringutrustning i Plug&Play-läget, d.v.s. så att när du ansluter en enhet med en USB-kontakt kommer den automatiskt att kännas igen av datorn (förutsatt att lämpliga drivrutiner är installerade). Det var också planerat att driva enheter med låg effekt direkt från själva bussen.
Samtidigt borde busshastigheten ha varit ganska tillräcklig för nästan alla kringutrustningar. Det var då som USB 1.0-kontakter började installeras på moderkort. Efter lanseringen 1998 av den uppdaterade versionen 1.1, som fixade buggar och förbättrad stabilitet, kom USB-kontaktenhar blivit normen för nästan alla datorer.
Nästa steg är uppkomsten av USB 2.0 år 2000, vilket gjorde denna standard till den vanligaste idag. Dess vidareutveckling håller gradvis på att bli USB 3.0, som har mer bandbredd och stödjer mer aktuella än tidigare versioner (vilket gör det möjligt att använda externa hårddiskar, till exempel) samtidigt som anslutningskompatibiliteten bibehålls.
Idag har alla datorer flera USB-portar (vanligtvis 3-4 på bärbara datorer, upp till 12 på stationära datorer). Deras antal kan ökas genom att ansluta speciella splitters (USB-hubbar). Den tar bara upp en USB-port på din dator och ger flera portar samtidigt.
Teoretiskt sett kan upp till 127 USB-enheter anslutas till en dator samtidigt. När den är ansluten tas hubben som en separat enhet (helt enkelt talat, om du ansluter en hubb och fyra enheter, för en USB-värd, kommer antalet anslutna enheter att vara fem). När det gäller den maximala längden på USB-kabeln är den 5 meter. Om du behöver mer kan du inte klara dig utan en speciell förlängningssladd (för varje sådan femmeterssektion behöver du en separat typ av repeater som har autonom kraft).
Anslutningar och pluggar är av två typer. USB-kontakten av typ "A" används när du ansluter olika USB-enheter till stationära datorer och bärbara datorer. Typ "B"-kontakter har olika kringutrustning(t.ex. skrivare, skannrar, MFP). Det finns ytterligare två kontakter av den andra typen - en mini-USB-kontakt (används för att ansluta enheter som digitalkameror, handdatorer eller mobiltelefoner) och en mikro-USB-kontakt (ännu mer kompakt, används vanligtvis vid anslutning av mobiltelefoner).
Genom att använda USB-standarden kan du ansluta nästan alla moderna kringutrustningar till en dator, och deras "heta" anslutning och frånkoppling är möjlig, eftersom dess design är designad för upprepad anslutning och frånkoppling utan att störa prestandan för både enheten och själva datorn. Allt detta gör USB-gränssnittet till ett verkligt unikt sätt för dataöverföring, och kanske finns det inga alternativ ännu, åtminstone inte inom en snar framtid.
